Jag hällde ut de sista kvarlämningarna av mina hemvin. De flesta var av det världskända brandet “Husets”. Pärlor som Rabarbervin från 1994 och -95 rann ner i avloppet följt av starka kväljningar. Det ökända “Fares Vittvin” av äppel var aldrig drickbart och jag vågade inte ens lukta på det. “Husets Starka vittvin” från -95, gjort på rönnbär, var det enda som inte gav ryckningar i spymusklerna.
4 Replies to “Slutet på en epok”
Comments are closed.
ahh, minnen. Oklara. Vilket vin var det som faktiskt var ganska bra?
Jag tror jag någon gång gjort helt drickbara viner från färdiga pulverblandningar. Speciellt kommer jag ihåg att husets Campari var bra.
Av naturprodukterna var väl nog rönnbärsvinet det bästa. Och vem kan glömma mjöden Bärsärk?
Minns en flaska som korkades bara några år sedan. Vilket väl betyder tio i realtid. Nästan drickbart!
Ja, men vi klarade ju inte av att dricka från den flaskan som korkades för en sådär två år sedan. Brr…