Glöm sjöjungfrun – this is a riot

This is a HTML message, sorry

3 Replies to “Glöm sjöjungfrun – this is a riot”

  1. aaah vilka bilder man skulle ha fått inne i Christiania. Men tyvärr var bilderna av en kamera med ett rött kors över på väggarna inte svåra att förstå och den lokala befolkningen såg inte ut som om dom skulle uppskatta fotografering. Otroligt ställe, verkligen en egen värld med egna regler. Överraskande stort.

  2. Jag var i Christiania när vi hade Abiresa till Danmark 1987. Då tyckte jag inte stället var så där särdeles speciellt men det kanske beror på att vi var där på dagen så man såg inte så värst mycket andra människor. Jag har ett minne av att det var skitigt och luktade rotfrukter men minnet kan ju svika mig också. Vi stack ganska fort därifrån och dricka öl eller något motsvarande.

  3. Jaa-a, anno 2006 skulle det vara absurt att gå iväg från Christiania för att dricka öl. Stället är storlek Gräsviken i Helsingfors. På och brevid legendariska Pusherstreet finns ytterst skumma kiosker som säljer flasköl i stora mängder. Dessutom finns där lite mera “respektabla” (yeah, right) pubbar som man tom kan gå in i. Utanför den största (berömdaste) har dom en anslagstavla på vilken dom håller statistik över antalet polisraider per dag. När jag var där var det fyra streck på listan. Klientelet är …. udda. Dethär är det absolut närmaste jag har kommit ett besök i StarWars rymdbar. Endel såg ut som direkt ur filmen, just på väg till eller från Andromedagalaxen. Kläder, tatueringar, piercingar, språk.. allt. En ständigt pågående show var en stor hop Grönlänningar som hade något slags nunnuka-nunnuka-lailai på gång, men pga absolut spaceout yttrade det sig som aburda små skutt och hopp blandat med gutturala vrål och skrik samt vilt fäktande med händer och fötter. Den officiella handeln inskränkte sig till bisse, pipor, vågar och en absurd mängd drogattiraljer som jag inte ens kände till men publiken handlade helt öppet med absolut vadsomhelst.

    Jag satte rockhuvan över huvudet, stack händerna i fickorna och försökte röra mig målmedvetet genom hela den absurda historien, som om jag hörde hemma där. Jag tror det misslyckades ganska totalt.

    En vanlig tisdageftermiddag i Christiania.

    Fem rattmuffar.

Comments are closed.